Utvilad

På helgerna brukar jag och min man se till att vi får varsin morgon då vi får ligga kvar lite extra i sängen. Varsin morgon då den andre tar hela morgonrutinerna och frukostarna med barnen.

Senaste helgen var söndagen min dag. Jag låg kvar i sängen till nästan halv tio, tror jag. Lyxigt. Både på fredagen och lördagen hade vi haft vänner hemma och vi är sådana människor att när vi har trevligt så har vi det gärna länge… så två ganska sena kvällar alltså. :)

Så efter gudstjänsten och efter lunch på söndagen var jag fortfarande trött, trots min sovmorgon, och det vill man ju inte gärna erkänna (varför?) Men min man (mun, mån, män (det går tydligen att göra massa ord med just de konsonanterna (de tre första orden har dessutom dubbla betydelser))) han såg det tydligen ändå på mig och erbjöd mig att vila en stund efter lunch också.

Så jag ammade lillkillen och sedan när han och mellankillen sov lunch så gjorde jag det också! Och jag sov nästan tre timmar!! Därefter… efter en hel vecka, eller vad som kändes som en hel månad med tidiga dagar och timmar som aldrig riktigt räcker till… så var jag utvilad.

Det kändes nästan ovanligt, men så skönt. Puss till dig, älskling!