Jag insåg när jag skrev mitt förra inlägg att gatubrunnar
triggar igång en annan instinkt hos mig också…
Visst kan man få för sig att locket på en gatubrunn kanske
kommer ge vika precis när man kliver på den? Och visst kan man få för sig att
man kanske inte bara ramlar ner då, utan rörelsen framåt gör ändå att man
hamnar med benet så illa mot kanten av brunnen, i fallet, så att man slår i och
skadar knät, eller t.o.m. bryter smalbenet eller något annat lika hemskt och troligt?
För visst känns de där brunnslocken lite ostadiga när man tittar på dem, som om
de av ett tramp ska slå runt som locket på en toapapperskorg?
Visst känner alla människor av det här, även om man inser
att de håller för bilar som kör över dem dagligen? Men visst känner man att
någon gång kan de ju gå sönder, kanske precis när man själv trampar på dem?
Och visst får man ibland tvinga sig själv att tänka på något
annat och bara gå lugnt rakt fram och kliva på brunnslocket utan att titta ner?
För annars skulle ju folk tro att man är lite knäpp… och det är jag ju inte,
eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar