Kissnödig

För någon dag sedan var jag på väg hem efter att ha lämnat 6-åringen på skolan och 2-åringen på förskolan. När jag kommer fram till sista backen innan vårat hus inser jag att jag aldrig hann gå på toa den här morgonen. Klockan börjar närma sig nio. Jag kör ändå vagnen (som innehåller en liten 5-månaders) lugnt och fint, för jag är ju snart hemma. Under tiden som jag går minskar trycket från blåsan och när jag har kommit hem och baxat upp vagnen för trappan har jag nästan hunnit glömma att jag är kissnödig. Det är iaf inte akut längre, så jag kan i lugn och ro plocka ur och i diskmaskinen. Nu vill lillkillen äta lite och sedan kan han roa sig lite med att rulla runt på filten på golvet medan (jag borde inte, men) jag kollar ett avsnitt på serien Alias som jag har lånat (enda tiden att kolla är ju när ingen av de större grabbarna är hemma, så jag har egentligen inget val, jag måste kolla nu). Under tiden små-”blubbar” jag lite med killen på golvet som är mer än nöjd med tillvaron.

Nu är klockan kvart över tio (ca) Lillkillen börjar så smått tröttna på att ligga på golvet. Jag böjer mig ner för att ta upp honom, och den lilla muskelansträngningen är mer än nog för att påminna mig om mitt nu ganska akuta behov. Jag lägger ner honom igen, vilket han inte gillar, och ska bara skynda mig på toa. Ett förnärmat, och på väg att bli panikigt, skrik följer mig och jag hör innebörden i det ordlösa: Ska du bara lämna mig här IGEN på golvet alldeles ensam? ”Det går snabbt, det går snabbt” försöker jag tyst förmedla som en tankeöverföring. Jag är hungrig och ensam och övergiven! Jag tvekar. Mamma, maaammaaa, MAAAMMAAAAA!

Den mentala smärtan i det själsliga hjärtat vinner ändå över den kroppsliga signalen i blåsan och jag måste ta upp honom och amma… och rapa… och 15 minuter senare hör jag det välbekanta ”blöta pruttljudet” och så känner jag den omisskännliga lukten av sur mjölk. Dags för blöjbyte således. Jag reser mig upp och påminns av en akutkänsla att ja just ja –måste kissa! Jag kan inte lägga ner lillkillen nu när blöjan är fullbajsad, det är inte en valmöjlighet. Ska bara byta blöja först och sedan kan han nog sova. Jag byter blöja med benen i kors och ja, jag får också byta body och byxor (på honom)… tur att jag inte väntade för då hade det varit bajs överallt. Nu så, ner i vagnen och jag småspringer mot toaletten, men hinner inte halvvägs för den övergivna panikgråten. Hur kan jag bara dumpa honom där utan att vagga lite och sjunga, det är klart han inte somnar. Jag är här vännen, jag är här… så ja, mamma är här. Jag vaggar på vagnen och sjunger. Blinka lilla stjärna tre gånger och videung – båda verserna. Nu börjar ögonen sakta slutas… det gäller att inte paja det här nu, inte sluta nynna för tidigt för då är det ogjort. Jag vaggar allt saktare och nynnar allt tystare… försöker tona ut läggproceduren. Nu så. Jag smyger iväg. Det gick!

Larmet på mobilen piper till. Jag ska hämta 6-åringen om 20 minuter, och ja just ja, jag skulle ju hinna lägga i en tvätt också… det borde jag ju göra innan jag går på toa så hinner maskinen gå igång under tiden jag kissar och så sparar jag några minuter – smart! Jag trippar ner i tvättstugan och kylan i källaren når direkt till blåsan. Jag småhoppar lite fram och tillbaka under tiden jag fyller maskinen. Mobilen piper igen. 10 minuter till hämtning.

Jag kör mjukt och fint ut vagnen och nerför trappan. Han sover så fint. Snart är jag på skolan (han slutar 11.10) och med ganska dåligt tålamod försöker jag skynda på storkillen som naturligtvis vill busa och gömma sig och ”titta inte nu förrän jag säger till” och så vet jag att han gömmer sig inne i skåpet ”nu får du titta” (och jag har såklart ingen aning om var han är…) ”vart tog du vägen? Var är du någonstans” och så kommer han fram, helt oväntat, ur skåpet ”va, fick du plats där inne?” Sedan kommer vi iaf strax iväg. Väl hemma igen smyger jag upp vagnen för trappan (han sover snällt) tränger mig nästan in före 6-åringen och kastar mig in på toaletten.

SKÖÖÖNT!

Klockan är strax över halv tolv, nu ska lunchen snabbt fixas och hinna ätas innan 2-åringen ska hämtas 12.30. Men det är lugnt. Allt är lugnt nu. Ingen bebis som skriker, ingen blåsa som spricker, ingen tvätt som (– ja, just ja, tvätten… Den får vänta till halv två när 2-åringen sover, eller till tre när lillkillen kanske sover igen) ähum… ingen tvätt som behöver tas hand om än. Bara lunch och ro - for now.