På den här sidan kommer jag skriva om vad som händer i mitt liv (och vad som händer i mitt huvud). Som rubriken avslöjar så kommer jag inte posta något här varje dag, utan när jag har tid att skriva så skriver jag, och det är högst troligen inte samma dag som det jag skriver om har hänt.

torsdag 5 juni 2014

Vad blir resultatet?

Det här är ingen djupsinning reflektion utan bara en lite skojig tanke som slog mig när jag gick till förskolan en dag. Det handlar lite om vad saker kallas under tiden man gör det och vad det sedan kallas när det är färdigt.


Eleven präntar ner allt han minns
- det är en skrivning

Läraren skriver siffror på tavlan
- det är en kalkylering

Arkitekten kalkylerar på ett ark
- det är en ritning

Barnet ritar på ett papper
- det är en teckning

Konstnären tecknar av en sjö
- det är en målning

Ungdomen målar på en vägg
- det är klotter

Professorn klottrar i ett block
- det är en revolutionerande upptäckt!


:-)

söndag 11 maj 2014

fredag 2 maj 2014

Minecraft-tårta

Storkillen har ju också fyllt år, och blivit hela 7 år nu.

Jag ville göra en speciell tårta till kompiskalaset, och bestämde mig för ett minecrafttema eftersom han tycker så mycket om minecraft.
För det första behövde tårtorna vara fyrkantiga, såklart, det var den enklaste biten.


 Sedan skulle de få rätt färg, Till Steve valde jag ofärgad mandelmassa och grön till creepern.



Jag kavlade ut mandelmassan på bakpapper... det släppte inte jättebra, så kavla ut på något annat om ni inte är skickliga med stekspaden (på plastfolie, kanske). Det finns att köpa färdigt grönt tårtlock, det passar jättebra till en creeper, men en beige variant fanns iaf inte i våran butik, så den blev att kavla själv.


Till Steves hår och mun och till creeperns ögon och mun smälte jag blockchoklad. Sedan smetade jag ut chokladen på ett bakpapper och lät det stelna litegrann. Tänk på att göra en del till räckligt lång för att täcka hela bredden på Steves huvud.

Innan chokladen stelnade helt så gjorde jag streck där jag ville kunna dela den senare. Jag gjorde hår och munnar och några fyrkantiga bitar, helt enkelt. Till Steves ögon färgade jag lite mandelmassa med blå hushållsfärg, plattade ut och skar till fyrkanter.

Om det dröjer för länge för chokladen att stelna, så lyft in hela papperet i kylen ett tag. Det gick väldigt bra att bryta loss bitarna sedan.



Och... Tada! Steve och en creeper. Man kan se min lilla mall-bild där till höger :)
7-åringen var väldigt nöjd och jag tror att de flesta kompisarna kände igen figurerna också!










tisdag 29 april 2014

Mitt barn



Den här dikten skrev jag för någon månad sedan, när lillesyrran ledde en dikt-uppläsnings-kväll i Missionskyrkans café.


Mitt barn

Hur kan du, mitt barn – en del av mig
plötsligt, genast, vara hela mig?
Förut kunde jag planera hela veckan full och ändå ha tid över
Nu har jag inget planerat och har ändå inte den tid som jag behöver
Du fyller mitt hjärta och du fyller min dag
Och ärligt talat ger du mig både stress och behag
Jag är sliten och trött, vissa nätter får jag inte en blund
men när jag ser dig ångrar jag inte en sekund
Du kom genom mig, jag lever för dig
det är en märkligt ordnad underbar grej
Visst hade mitt liv även mål och mening förut
när jag kunde bestämma själv när en dag skulle ta slut
när jag kunde va borta på natten, fika och roa mig
nu för tiden är jag bättre på att oroa mig
Hur ska det bli när du blir stor?
Kommer jag ha gjort mitt jobb som din mor?
Kommer du va retlig, kommer du va snäll?
Kommer du komma hem när det blir kväll?
Får du vänner, får du jobb i din framtid, säg
När kommer jag kunna sluta oroa mig?
Kanske när jag är gammal och grå och sliten,
men då ska jag minnas hur det var när du var liten
hur varje beröring, varje blick, varje skratt
fick mig att känna att du var min skatt
Och även om det känns som om varje dag är den andra lik
(full med skrik, panik och kolik)
så har du ändå gjort mig så otroligt rik
Du är mitt barn – en del av mig
Du är mitt allt och jag älskar dig.
Mitt liv blir aldrig mera detsamma
för du är mitt barn och jag får vara din mamma

måndag 28 april 2014

Sockerkaka med hjärta

Mellangrabben har fyllt 3 år. Han är fortfarande lite liten för kompiskalas, men släkten och närmsta vännerna kom på kalas så klart.

Jag fick för mig att jag skulle testa ett bakverk som jag hade sett bild på, nämligen sockerkaka med ett färgat mönster inuti som kommer fram när man skär upp den.

Jag bestämde mig för ett hjärta eftersom det är ett mönster som är enkelt att göra och enkelt att känna igen även om det inte skulle bli jätteexakta proportioner.


Först bakade jag en sockerkaka med karamellfärg i smeten så att den blev rosa. Sedan fick den åka in i ugnen nästan hela sin tid, men kanske 5-10 minuter mindre. När den hade kallnat så skar jag ut hjärtformade bitar i så stora längder som möjligt (Spillbitarna går utmärkt att äta upp).

Sedan var det dags för nästa smet, utan karamellfärg. Jag hällde i så pass att botten i formen täcktes och satte sedan ner hjärtbitarna tätt mot varandra. Man får se till att man har tillräckligt med smet för att täcka över hela de färgade bitarna. Den här sockerkakan gräddar man helt som vanligt enligt receptet.

Jag var lite nervös för hur det skulle bli när gästerna började skära upp sockerkakan, men det blev riktigt bra!

  

 
Hjärtbitarna hade åkt upp ända till toppen av kakan, men det var iaf tydligt hjärtan :)

lördag 5 april 2014

Man måste ha koll på allt

24 mar - utvecklingssamtal med storkillen

27 mar - besök hos skolsyster med storkillen

29 mar - Mellankillen fyller 3 år

1 apr - besök på BVC med lillkillen

9 apr - tandvårdsinformation för lillkillen

10 apr - tandläkarbesök med mellankillen

Och, som alltid, de vanliga dagliga och veckliga sakerna som alltid ska kommas ihåg: Bad, utedag, blöjor till dagis, kompis hem, barngrupp i kyrkan...

Efter barngruppen i torsdags skulle jag snabbt förbi affären. Jag skulle ha blöjor, glass och någon lämplig lunch som jag kunde göra på fredagen när storkillen skulle ha en kompis med sig hem. Jag är snabb, jag självskannar så jag har koll på att inte överskrida de 500 som jag överförde till kontot innan jag åkte till barngruppen. Det landar på 339 kr.

Jag drar kortet, drar mitt visa - medges ej. What? OK, det blev något fel, jag drar om bara - medges ej. Shit! OK, kan det ha dragits något från kontot efter att jag förde över pengarna?! Ringer maken, ber honom kolla mitt saldo. Han håller på och matar lillkillen, men för över 500 från sig till mig via telefonbanken. Klart, check! Nu är personal från butiken där och hjälper mig, eftersom skanningsproceduren blev avbruten.

Så. Jag drar mitt kort i den bemannade kassan för självskanning - medges ej! GAH!! Åh, nej, nu minns jag... Det är ny månad och mitt kort har gått ut. Det nya kortet ligger hemma på köksbordet. Pinsamt! Jag förklarar för den trevliga personalen som parkerar mitt kvitto under tiden som jag åker hem och byter och aktiverar kort. Glassen får vänta i den färdigpackade kassen innanför kassan.

Äntligen medges köpet.

Ja, man måste ha koll på allt.

måndag 31 mars 2014

Inget ont...



…som inte har någon gott med sig


Vagnen gnisslar ganska mycket
MEN
när lillgrabben har somnat i det ljudet störs han inte av gnisslet i ytterdörren när vi kommer hem


Det är ganska guppigt och skakigt att backa en vagn med en sovande bebis i uppför trapporna till ytterdörren
MEN
eftersom han är så van med det, så vaknar han inte heller när jag behöver sparka bort snön från hjulen på vagnen


Det är helt slut på choklad i kylskåpet
MEN
det är nog bättre i det långa loppet att jag inte äter choklad varje dag


Jag lyckas inte somna den här timman mellan 9.30 och 10.30 som är min bästa chans till lite återhämtning på dagen
MEN
då hann jag ju istället plocka ur diskmaskinen och köra en ny omgång


Vilka exempel hittar du i din vardag?

söndag 23 mars 2014

En spricka i golvet



Det är kväll, barnen sover och jag ska äntligen hinna duscha. Som alltid kollar jag alla vrår efter spindlar. Varje kvistmärke på dörrkarmarna i källaren granskas av min svepande blick, det finns väl inga mörka fläckar som inte hör hemma här? Jag kikar runt varje hörn innan jag passerar eftersom jag inte vill bli ”instängd” bakom en spindel.

”De är inte farliga” säger jag tyst till mig själv, men jag vet att det inte hjälper. 
En spricka på golvet får mig att stelna till. Eftersom duschen är i källaren så är det någon slags stenplattor på golvet i duschutrymmet. En platta som sitter precis vid handfatet har spruckit och det ser precis ut som ett tjockt spindelben som sticker ut under ”koppen” som sitter längst ner på röret.

Efter att ha stirrat på sprickan i 10 sekunder inser jag att den inte kommer röra sig. Resten av rummet har klarat min kritiska blick och jag kliver in i duschen. När jag står där tänker jag att jag har väl sett den där sprickan massor av gånger förut, men idag måste jag ha varit extra nervös eller nåt.

När jag har duschat klart tvingar jag mig själv att kolla på golvstenen igen.
Sprickan är borta.
Och jag vet att från och med nu kommer jag alltid kolla en extra gång under handfatet innan jag vågar duscha.