För någon dag sedan när jag skulle lägga 2-åringen ville han
som vanligt inte riktigt sova. Han ville framförallt inte släcka taklampan. Här
skulle krävas lite moderlig pedagogik!
Jag lade ner honom i sängen, lade på täcket, gav honom
nappen och… när jag skulle lägga ner gosehundarna tog jag först den ena och sade (med
min lite pipiga men söta gosehundsröst) ”det måste vara släckt, så jag kan sova”
Sedan tog jag den andra hunden och guppade med den mot grabben och sade (kanske
lite ännu pipigare och gulligare) ”det måste vara släckt, så jag kan sova hos
dig”.
Perfekt!
Inga mer protester, vi läste sagan, sjöng sångerna och sade
god natt!
Efter pussen reste jag mig för att smyga mot dörren. Då hör
jag (med den pipigaste och absolut gulligaste rösten någonsin) ”det måste vara
tänt” och igen ”det måste vara tänt” Och jag vet, innan jag ens vänder mig om,
att han håller i hundarna och guppar med dem när han pratar, på ett väldigt
pedagogiskt sätt…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar