Vad blir resultatet?

Det här är ingen djupsinning reflektion utan bara en lite skojig tanke som slog mig när jag gick till förskolan en dag. Det handlar lite om vad saker kallas under tiden man gör det och vad det sedan kallas när det är färdigt.


Eleven präntar ner allt han minns
- det är en skrivning

Läraren skriver siffror på tavlan
- det är en kalkylering

Arkitekten kalkylerar på ett ark
- det är en ritning

Barnet ritar på ett papper
- det är en teckning

Konstnären tecknar av en sjö
- det är en målning

Ungdomen målar på en vägg
- det är klotter

Professorn klottrar i ett block
- det är en revolutionerande upptäckt!


:-)

En spricka i golvet

Det är kväll, barnen sover och jag ska äntligen hinna duscha. Som alltid kollar jag alla vrår efter spindlar. Varje kvistmärke på dörrkarmarna i källaren granskas av min svepande blick, det finns väl inga mörka fläckar som inte hör hemma här? Jag kikar runt varje hörn innan jag passerar eftersom jag inte vill bli ”instängd” bakom en spindel.

”De är inte farliga” säger jag tyst till mig själv, men jag vet att det inte hjälper. 

En spricka på golvet får mig att stelna till. Eftersom duschen är i källaren så är det någon slags stenplattor på golvet i duschutrymmet. En platta som sitter precis vid handfatet har spruckit och det ser precis ut som ett tjockt spindelben som sticker ut under ”koppen” som sitter längst ner på röret.

Efter att ha stirrat på sprickan i 10 sekunder inser jag att den inte kommer röra sig. Resten av rummet har klarat min kritiska blick och jag kliver in i duschen. När jag står där tänker jag att jag har väl sett den där sprickan massor av gånger förut, men idag måste jag ha varit extra nervös eller nåt.

När jag har duschat klart tvingar jag mig själv att kolla på golvstenen igen.

Sprickan är borta.

Och jag vet att från och med nu kommer jag alltid kolla en extra gång under handfatet innan jag vågar duscha.

Tankar på en buss

När jag pluggade i Örebro, så åkte jag buss varje dag till och från universitetet. När man bara sitter där och inte har så mycket att göra hinner tankarna fara runt lite i huvudet.

En dag for mina tankar åt det här hållet:

Olika tal som ha samma summa när man adderar dem borde kunna hamna ganska nära varandra när man multiplicerar dem. Men så är det ju inte. 6x6 blir ju inte alls samma sak som 1x11 t.ex.

(När jag var barn och satt och byggde med duplo upptäckte jag detta också, men på ett barns nivå. Till duplot hade vi staketbitar. Om jag hade 8 staketbitar och byggde ihop dem 2+2+2+2 så kunde 8 djur få plats där innanför (hästar, kor). Men om jag satte ihop dem 1+3+1+3 så fick bara 6 djur plats. Samma inhägnad kunde alltså rymma olika många djur.)

Tillbaka till bussen. Jag funderade på hur stor skillnad det egentligen blir när man jämför tal som är längre eller närmre varandra, men har samma summa vid addition.

6x6= 36

5x7= 35

4x8= 32

3x9= 27

2x10= 20

1x11=11

Det roliga som jag upptäckte var mönstret på skillnaden.

36 är högst.

35 är 1 mindre

32 är 4 mindre (än 36)

27 är 9 mindre

20 är 16 mindre

… ser ni mönstret? Det är ju samma tal som när man tar

1x1= 1

2x2= 4

3x3= 9

o.s.v. 

Roligt! tyckte jag och testade runt i skallen om det fungerade på andra tal också.

8x8= 64

7x9= 63       diff 1

6x10= 60    diff 4

5x11= 55    diff 9

Det gjorde det!

Skojigt?

Tråkigt?

Knäppt?

Onödigt?

Helt totalt stört?

Kanske allt detta… men intressant är det. I alla fall tycker jag det!!

Framme! Dags att kliva av.

Siffran 9

Fram till att jag var nio år gammal så ändrade jag hela tiden vad som jag sade var mitt turnummer efter hur gammal jag var. Men när jag var nio så bestämde jag mig för att nio skulle vara mitt turnummer från och med då. Detta gjorde att jag hade en liten förkärlek för siffran nio.

På högstadiet hade jag märkt ett roligt system med just siffran nio som jag berättade för min mattelärare. Nämligen att siffran nio fungerar ungefär som noll om man räknar med tvärsumma. (När man adderar ihop siffrorna i ett tal om och om igen tills det bara blir ett ensiffrigt tal kvar (Jag vet inte om det heter något annat egentligen, men i mitt huvud har jag alltid kallat det för tvärsumma.) t.ex. 174: 1+7+4= 12, 1+2=3)

För min mattelärare lade jag alltså fram denna tanke:

Allt som man multiplicerar med 0 blir 0

Allt som man multiplicerar med 9 blir 9 (tvärsumma)

38x9=342, 3+4+2=9

8 är ju ett mindre än 9 och skulle alltså då motsvara -1

8x1=8

8x2=16=7

8x3=24=6

8x4=32=5

Osv. Inte revolutionerande utan helt logiskt, jag vet.

7 motsvaras således av -2 eftersom det är 2 under 9 (som är som 0)

7x1=7

7x2=5

7x3=21=3

7x4=28=10=1

Osv

Allt som man adderar med 9 (eller 0) blir sin egen tvärsumma.

5+9=14=5

8+9=17=8

Om man ska räkna ut tvärsumman av ett högt tal så kan man först räkna bort alla nior (eftersom de är noll) och sedan bara addera resten av siffrorna för att göra det enklare.

7449523:

9 bort

4+5 bort

4+2+3 bort

Kvar:7

Eller långa vägen: 7+4+4+9+5+2+3=34=7

Jaja, det fungerar, vad är vitsen undrar du? Ja, det kanske inte finns så stor vits med det hela, man kan räkna ut huruvida ett tal är jämnt delbart med 9 iller 3, men poängen var just vid det här tillfället inte att det var någon vits med det hela utan att jag hade upptäckt det här och ville få lite stöd i mina tankar av min mattelärare, som jag tyckte borde ha ett intresse för roligheter med siffror.

Jag fick det här gensvaret:

”Mm. Har du tänkt på att en sexhörning är väldigt speciell? Det finns inga andra geometriska former som går att bygga ihop på samma sätt som en sexhörning. Inte en cirkel t.ex.”

Tack för att du lyssnade, tänkte jag. Det där var ju en helt irrelevant information med utgångspunkt i min tankekedja om siffran nio.

Så gick jag hem, berättade det hela för min pappa istället som blev precis lagom begeistrad och jätteimponerad. Och tyckte att jag borde visa det för min mattelärare…

Mitt intresse för tvärsummor och siffran nio har dock hållit i sig, min hjärna är av den sorten som gillar siffror och mönster. Jag räknar alltid automatiskt ut om tvärsumman på bilnummer är nio eller inte. Och mina två systrar som var på promenad med mig en gång fick erfara detta, men var nog inte lika hänförda som jag över det faktum att fyra bilar i rad hade tvärsumman nio… Men de sade iaf inte rakt ut att jag var knäpp, för de känner ju mig. :D

(Eric, märkte du av mitt iller?)