Jag vet vad han heter, men

Jag kallar honom "mr en-strumpa"


...


för att han alltid mister en strumpa!

Sockerkaka med hjärta

Mellangrabben har fyllt 3 år. Han är fortfarande lite liten för kompiskalas, men släkten och närmsta vännerna kom på kalas så klart.

Jag fick för mig att jag skulle testa ett bakverk som jag hade sett bild på, nämligen sockerkaka med ett färgat mönster inuti som kommer fram när man skär upp den.

Jag bestämde mig för ett hjärta eftersom det är ett mönster som är enkelt att göra och enkelt att känna igen även om det inte skulle bli jätteexakta proportioner.

Först bakade jag en sockerkaka med karamellfärg i smeten så att den blev rosa. Sedan fick den åka in i ugnen nästan hela sin tid, men kanske 5-10 minuter mindre. När den hade kallnat så skar jag ut hjärtformade bitar i så stora längder som möjligt (Spillbitarna går utmärkt att äta upp).

Sedan var det dags för nästa smet, utan karamellfärg. Jag hällde i så pass att botten i formen täcktes och satte sedan ner hjärtbitarna tätt mot varandra. Man får se till att man har tillräckligt med smet för att täcka över hela de färgade bitarna. Den här sockerkakan gräddar man helt som vanligt enligt receptet.

Jag var lite nervös för hur det skulle bli när gästerna började skära upp sockerkakan, men det blev riktigt bra!

  

 

Hjärtbitarna hade åkt upp ända till toppen av kakan, men det var iaf tydligt hjärtan :)

Inget ont...

…som inte har någon gott med sig

Vagnen gnisslar ganska mycket

MEN

när lillgrabben har somnat i det ljudet störs han inte av gnisslet i ytterdörren när vi kommer hem

Det är ganska guppigt och skakigt att backa en vagn med en sovande bebis i uppför trapporna till ytterdörren

MEN

eftersom han är så van med det, så vaknar han inte heller när jag behöver sparka bort snön från hjulen på vagnen

Det är helt slut på choklad i kylskåpet

MEN

det är nog bättre i det långa loppet att jag inte äter choklad varje dag

Jag lyckas inte somna den här timman mellan 9.30 och 10.30 som är min bästa chans till lite återhämtning på dagen

MEN

då hann jag ju istället plocka ur diskmaskinen och köra en ny omgång

Vilka exempel hittar du i din vardag?

Plockepinn?

Allt som oftast följer det med pinnar eller dylikt hem när 6(snart 7)-åringen får bestämma. Vi brukar låta allt sådant få ligga ”på hans sida” utanför dörren. Det är kanske dags för en rensning snart, men å andra sidan han är så stolt över dem och han ”ska leka med dem, när det är tillräckligt många”.

På andra sidan dörren har 2(snart 3)-åringen sin sida. Där ligger det en pinne.

Jag minns ju själv hur det var när jag själv var liten. Jag samlade på stenar, snäckor, nyckelringar, kinderäggsfigurer… Jag kan säga som ett tips till alla samlare: Stenar blir väldigt tungt att samla på. Antingen får man en väldigt tung låda som inte går att flytta på eller så får man orimligt många mindre lådor. Då är ju snäckor bättre, men de får man vara lite försiktigare med. Snäckor går väldigt lätt sönder. Figurer från kinderägg håller rätt bra och väger inte mycket, men om man vill visa dem så behöver de ha någonstans att stå… och där kommer det bli väldigt dammigt efter ett tag eftersom det är väldigt krångligt och pilligt att komma åt att torka av mellan figurerna.

Det här är bara min egen erfarenhet. Nu för tiden samlar jag inte längre, men jag minns hur viktigt det var för mig då, så jag låter nog honom ha sin pinnsamling kvar.

Har ni några andra erfarenheter? Samlade ni på något som barn? Hur gick det? Har ni kvar det? Samlar ni på något nu? Skriv gärna en kommentar!!

Vilken dag!

Jaha, nu har man passerat ytterligare ett streck… Nu är 35 år fyllda.

Men vilken födelsedag det blev! WOW!

Det började med frukost på sängen med juice, yoghurt och bästa mackorna någonsin: stekt-ägg-macka!!

Senare på eftermiddagen var det fixat med barnvakter på lite olika håll och jag och min man gick ut på Jensens och åt. Det är väldigt gott där : ) Vi hade gott om tid också, så vi kunde hinna med deras cheesecake också, till dessert.

Men dagen var inte slut än. Nu kom den verkliga presenten: Joe Laberos show Inferno på Kulturhuset i Västerås!! Det var jätteroligt! Mr Labero själv var underhållande och humoristisk och otroligt fingerfärdig och lurig. Det satte verkligen hjärnan på prov att se showen!

Inferno varade ca en och en halv timme, och mellan tricken var det eld-show-uppvisning av medhjälparna i teamet, vilket gjorde att showen levde upp till sitt namn. Efteråt fanns det tid för autografer och min man hade såklart med sig sin autograf-jacka som fick bli signerad.

Det var verkligen en heldag och vi åkte hem till två trogna barnvakter (mormor och morfar) vid halv tio på kvällen, ca. Storkillen hade festligt på sitt håll eftersom han fick sova över hemma hos storkusinerna!

Tack till alla som ställde upp och ett SUPERTACK till min älskling som gjorde min 35-års-dag till en UNDERBAR dag!

P.S.

Vi lyckades parkera bredvid den här bilen... den kändes bekant på något vis.