Jag vet vad han heter, men

Jag kallar honom "mr en-strumpa"


...


för att han alltid mister en strumpa!

Mitt barn

Den här dikten skrev jag för någon månad sedan, när lillesyrran ledde en dikt-uppläsnings-kväll i Missionskyrkans café.

Mitt barn

Hur kan du, mitt barn – en del av mig

plötsligt, genast, vara hela mig?

Förut kunde jag planera hela veckan full och ändå ha tid över

Nu har jag inget planerat och har ändå inte den tid som jag behöver

Du fyller mitt hjärta och du fyller min dag

Och ärligt talat ger du mig både stress och behag

Jag är sliten och trött, vissa nätter får jag inte en blund

men när jag ser dig ångrar jag inte en sekund

Du kom genom mig, jag lever för dig

det är en märkligt ordnad underbar grej

Visst hade mitt liv även mål och mening förut

när jag kunde bestämma själv när en dag skulle ta slut

när jag kunde va borta på natten, fika och roa mig

nu för tiden är jag bättre på att oroa mig

Hur ska det bli när du blir stor?

Kommer jag ha gjort mitt jobb som din mor?

Kommer du va retlig, kommer du va snäll?

Kommer du komma hem när det blir kväll?

Får du vänner, får du jobb i din framtid, säg

När kommer jag kunna sluta oroa mig?

Kanske när jag är gammal och grå och sliten,

men då ska jag minnas hur det var när du var liten

hur varje beröring, varje blick, varje skratt

fick mig att känna att du var min skatt

Och även om det känns som om varje dag är den andra lik

(full med skrik, panik och kolik)

så har du ändå gjort mig så otroligt rik

Du är mitt barn – en del av mig

Du är mitt allt och jag älskar dig.

Mitt liv blir aldrig mera detsamma

för du är mitt barn och jag får vara din mamma

Man måste ha koll på allt

24 mar - utvecklingssamtal med storkillen

27 mar - besök hos skolsyster med storkillen

29 mar - Mellankillen fyller 3 år

1 apr - besök på BVC med lillkillen

9 apr - tandvårdsinformation för lillkillen

10 apr - tandläkarbesök med mellankillen

Och, som alltid, de vanliga dagliga och veckliga sakerna som alltid ska kommas ihåg: Bad, utedag, blöjor till dagis, kompis hem, barngrupp i kyrkan...

Efter barngruppen i torsdags skulle jag snabbt förbi affären. Jag skulle ha blöjor, glass och någon lämplig lunch som jag kunde göra på fredagen när storkillen skulle ha en kompis med sig hem. Jag är snabb, jag självskannar så jag har koll på att inte överskrida de 500 som jag överförde till kontot innan jag åkte till barngruppen. Det landar på 339 kr.

Jag drar kortet, drar mitt visa - medges ej. What? OK, det blev något fel, jag drar om bara - medges ej. Shit! OK, kan det ha dragits något från kontot efter att jag förde över pengarna?! Ringer maken, ber honom kolla mitt saldo. Han håller på och matar lillkillen, men för över 500 från sig till mig via telefonbanken. Klart, check! Nu är personal från butiken där och hjälper mig, eftersom skanningsproceduren blev avbruten.

Så. Jag drar mitt kort i den bemannade kassan för självskanning - medges ej! GAH!! Åh, nej, nu minns jag... Det är ny månad och mitt kort har gått ut. Det nya kortet ligger hemma på köksbordet. Pinsamt! Jag förklarar för den trevliga personalen som parkerar mitt kvitto under tiden som jag åker hem och byter och aktiverar kort. Glassen får vänta i den färdigpackade kassen innanför kassan.

Äntligen medges köpet.

Ja, man måste ha koll på allt.

Inget ont...

…som inte har någon gott med sig

Vagnen gnisslar ganska mycket

MEN

när lillgrabben har somnat i det ljudet störs han inte av gnisslet i ytterdörren när vi kommer hem

Det är ganska guppigt och skakigt att backa en vagn med en sovande bebis i uppför trapporna till ytterdörren

MEN

eftersom han är så van med det, så vaknar han inte heller när jag behöver sparka bort snön från hjulen på vagnen

Det är helt slut på choklad i kylskåpet

MEN

det är nog bättre i det långa loppet att jag inte äter choklad varje dag

Jag lyckas inte somna den här timman mellan 9.30 och 10.30 som är min bästa chans till lite återhämtning på dagen

MEN

då hann jag ju istället plocka ur diskmaskinen och köra en ny omgång

Vilka exempel hittar du i din vardag?

Hur man än gör så är man en dålig förälder

Jag går med mina tre grabbar på rundan till skola, förskola och sedan hem igen. När jag lämnar stora killen på skolan sätter jag på mellankillen skoskydd sedan plockar jag upp lillkillen ur vagnen och bär med mig honom in i korridoren. När jag säger hejdå till största grabben känner jag att min uppmärksamhet är ganska splittrad och det blir en kram med en lillebror i famnen och ett öga på mellanbrorsan - Då känner jag att jag är en dålig förälder som inte kan säga hejdå ordentligt den lilla stund det tar att lämna av på skolan.

Jag går med mina tre grabbar på rundan att lämna på skola, förskola och sedan hem igen. När jag ska lämna storkillen låter jag lilla bebisen sitta kvar i vagnen i hallen under tiden som jag följer honom in i korridoren för att säga hejdå ordentligt. När jag kommer tillbaka till vagnen står en lärare och tröstar för att han var ledsen - Då känner jag att jag är en dålig förälder som lämnade min bebis i vagnen.


Klockan närmar sig elva och det är dags att hämta stora killen på skolan. Minsta grabben har inte vaknat än, men jag plocar ändå upp honom och sätter ner honom i vagnen och skyndar iväg för att hämta storebror. Lillkillen är nyvaken, fick inte vara i famnen, fick inget att äta bara på med jacka och ner i vagnen - Han gråter och jag känner mig som en dålig förälder.

Klockan närmar sig elva och det är dags att hämta stora killen på skolan. Minsta grabben har inte vaknat än och inte fått nåt att äta, så jag låter honom ligga kvar i sängen. Istället ringer jag till skolan och ber dem skicka hem storebror själv. "Nej, det var inte bestämt innan, han vet inte om det, men det brukar gå bra" - Han kommer hem ensam och utan ryggsäck, och jag känner mig som en dålig förälder.


Det är strax efter lunch och jag ska hämta mellankillen på dagis. Storebror har fått kasta i sig maten för att hinna följa med. Vi tar bilen, han väntar ute på gården och jag tar med lillgrabben in för att hämta mellanbrorsan. På vägen hem åker jag förbi samhället för att snabbt hämta lite papper som jag har frågat om på bokhandeln och som skulle levereras idag. Storebror kan gå själv, lillebror får jag bära på ena sidan och med andra handen håller jag ett stadigt tag om mellanbroderns hand. Det blir lite kaosartat inne på den trånga bokhandeln. Jag har ingen hand över för att ta papperen men lyckas till sist ta påsen i samma hand som lillkillen. Storebror har hittat leksakerna och mellanbrorsan gör sitt bästa för att slita sig loss och springa dit han också. "Kom nu! Nu går vi! Vi ska inte köpa nåt mer!" Gapigt, jobbigt, ledsamt, besviket, och uppenbart för alla - dålig förälder.

Det är strax efter lunch och jag ska hämta mellankillen. Storebror får äta i lugn och ro, själv hemma, under tiden som jag hämtar på dagis. Jag tar bilen och bär med mig lillkillen in när jag hämtar mellanbrorsan. På vägen hem stannar jag till på samhället för att hämta några papper som skulle levereras till bokhandeln idag. Det går så fort att bara springa in och hämta dem så jag låter småkillarna sitta kvar i bilen. Jag är tillbaka på 4 minuter men i hjärtat känner jag att alla som har passerat bilen vet att endast en dålig förälder lämnar sina barn sittandes där.


Hur man än gör så är man en dålig förälder.
Hur bär sig alla perfekta föräldrar åt?
Hur hinner de med?

Men på eftermiddagen när jag har lekt "bollen" med lillplutten, när jag har läst bamse för mellangrabben, när de små har sovit och jag har hunnit spela yatzy med storkillen, då har jag tre glada och nöjda pojkar och då känner jag mig som den bästa föräldern i stan!

Jag sade: Ligg ner!

En process som går fram och tillbaka hela vägen från dagis/skola till hemmet:
Jag vänder rätt lillgrabben, lägger ner honom i vagnen och drar upp suffletten.
Han vänder sig runt, ställer sig på knä och ska kika ut.

För mig att vända tillbaka honom mot hans vilja, tar det ca 20 sek.
För honom att vända tillbaka och kika upp igen, tar det ca 7 sek.

Jag inser att det här är lite som ett steg framåt och två steg tillbaka... Jag förlorar tid helt enkelt. Så till sist får han stå där, lite som en hund med huvudet ut ur rutan på en bil, och jag får gå på helspänn istället och vara beredd så han inte kastar sig åt sidan, men det gör han inte. Han är så nöjd med att "stå" där och kika ut.

Dags för sittvagn och sele snart.

Terminsstart

Efter ett helt jullov var det ju dags att komma tillbaka i de gamla rutinerna igen. När man släpar sig upp på morgonen och åker till jobbet igen så tar det ju bara några minuter innan det nästan känns som om det aldrig var något lov alls. Man hamnar i de gamla spåren ganska på en gång… Det är inte riktigt samma sak när det inte är sig själv man ska ställa om till vardagsrutiner utan barnen som nu, åter, ska upp tidigt och äta frukost och klä på sig och borsta tänderna och klä på sig igen innan åtta. Men det gick det också J

En lite spännande händelse inträffade dock dagen innan första skoldagen. Jag letade reda på 6-åringens ryggsäck så att jag inte skulle behöva leta efter den under morgonstressen. När jag lyfte fram den från under jackhögen kände jag att ryggsäcken vägde lite för mycket och slogs av en skrämmande tanke: Det är väl ändå inte matsäcken från avslutningsdagen i december…?!

Ganska äcklad lyfter jag upp en termos och en smörgåslåda ur ryggsäcken och ger min man en hjälplös blick, han var ju redan på väg till sängen eftersom klockan hunnit passera midnatt. Så där stod jag och jag visste att det här inte var något att skjuta på.

Smörgåsburken först. Han hade ätit upp nästan hela smörgåsen, det kunde jag se, det var bara en tugga kvar. Den lilla tuggan hade gjort ett bra jobb att omdekorera inne i burken och det luktade omisskännligt av den där torra jordliknande mögellukten. Det som gick att skaka loss hamnade i komposten och resten gick ändå rätt så bra att skölja ur och efter en rendiskning för hand var den redo för diskmaskinen, och sedan var den godkänd för vidare bruk.

Sedan termosen. Alltså: oavsett hur urdrucken man kunde anse att den varma chokladen var så kan tre veckors instängning i en termos ändå göra storjobb på de få droppar som onekligen fanns kvar där i. Att öppna termosen gjorde nästan att jag längtade efter smörgåsmöglet, plötsligt luktade det inte alls så äckligt, jämfört med kräklukten som mötte mig nu.

Brännhett vatten och massor av diskmedel i flera omgångar varvat med lukttest. Det finns bara två val i det här läget: Riktigt rent eller slänga bort. Jag tror inte att det var meningen att termosen efter försäljning skulle plockas isär på detta sätt, men jag var tvungen att komma åt överallt. Och det visade sig att det inte var alltför svårt att komma åt där inne, med lite hjälp av dessa praktiska verktyg:

Efter en timmes diskande, isärplockande och luktande var det till sist bara den lilla gummiringen som fortfarande luktade illa. Så den ska få åka på ett dygns spa med ett uppfräschande citronsyrabad!