Hur man än gör så är man en dålig förälder

Jag går med mina tre grabbar på rundan till skola, förskola och sedan hem igen. När jag lämnar stora killen på skolan sätter jag på mellankillen skoskydd sedan plockar jag upp lillkillen ur vagnen och bär med mig honom in i korridoren. När jag säger hejdå till största grabben känner jag att min uppmärksamhet är ganska splittrad och det blir en kram med en lillebror i famnen och ett öga på mellanbrorsan - Då känner jag att jag är en dålig förälder som inte kan säga hejdå ordentligt den lilla stund det tar att lämna av på skolan.

Jag går med mina tre grabbar på rundan att lämna på skola, förskola och sedan hem igen. När jag ska lämna storkillen låter jag lilla bebisen sitta kvar i vagnen i hallen under tiden som jag följer honom in i korridoren för att säga hejdå ordentligt. När jag kommer tillbaka till vagnen står en lärare och tröstar för att han var ledsen - Då känner jag att jag är en dålig förälder som lämnade min bebis i vagnen.


Klockan närmar sig elva och det är dags att hämta stora killen på skolan. Minsta grabben har inte vaknat än, men jag plocar ändå upp honom och sätter ner honom i vagnen och skyndar iväg för att hämta storebror. Lillkillen är nyvaken, fick inte vara i famnen, fick inget att äta bara på med jacka och ner i vagnen - Han gråter och jag känner mig som en dålig förälder.

Klockan närmar sig elva och det är dags att hämta stora killen på skolan. Minsta grabben har inte vaknat än och inte fått nåt att äta, så jag låter honom ligga kvar i sängen. Istället ringer jag till skolan och ber dem skicka hem storebror själv. "Nej, det var inte bestämt innan, han vet inte om det, men det brukar gå bra" - Han kommer hem ensam och utan ryggsäck, och jag känner mig som en dålig förälder.


Det är strax efter lunch och jag ska hämta mellankillen på dagis. Storebror har fått kasta i sig maten för att hinna följa med. Vi tar bilen, han väntar ute på gården och jag tar med lillgrabben in för att hämta mellanbrorsan. På vägen hem åker jag förbi samhället för att snabbt hämta lite papper som jag har frågat om på bokhandeln och som skulle levereras idag. Storebror kan gå själv, lillebror får jag bära på ena sidan och med andra handen håller jag ett stadigt tag om mellanbroderns hand. Det blir lite kaosartat inne på den trånga bokhandeln. Jag har ingen hand över för att ta papperen men lyckas till sist ta påsen i samma hand som lillkillen. Storebror har hittat leksakerna och mellanbrorsan gör sitt bästa för att slita sig loss och springa dit han också. "Kom nu! Nu går vi! Vi ska inte köpa nåt mer!" Gapigt, jobbigt, ledsamt, besviket, och uppenbart för alla - dålig förälder.

Det är strax efter lunch och jag ska hämta mellankillen. Storebror får äta i lugn och ro, själv hemma, under tiden som jag hämtar på dagis. Jag tar bilen och bär med mig lillkillen in när jag hämtar mellanbrorsan. På vägen hem stannar jag till på samhället för att hämta några papper som skulle levereras till bokhandeln idag. Det går så fort att bara springa in och hämta dem så jag låter småkillarna sitta kvar i bilen. Jag är tillbaka på 4 minuter men i hjärtat känner jag att alla som har passerat bilen vet att endast en dålig förälder lämnar sina barn sittandes där.


Hur man än gör så är man en dålig förälder.
Hur bär sig alla perfekta föräldrar åt?
Hur hinner de med?

Men på eftermiddagen när jag har lekt "bollen" med lillplutten, när jag har läst bamse för mellangrabben, när de små har sovit och jag har hunnit spela yatzy med storkillen, då har jag tre glada och nöjda pojkar och då känner jag mig som den bästa föräldern i stan!