Terminsstart

Efter ett helt jullov var det ju dags att komma tillbaka i de gamla rutinerna igen. När man släpar sig upp på morgonen och åker till jobbet igen så tar det ju bara några minuter innan det nästan känns som om det aldrig var något lov alls. Man hamnar i de gamla spåren ganska på en gång… Det är inte riktigt samma sak när det inte är sig själv man ska ställa om till vardagsrutiner utan barnen som nu, åter, ska upp tidigt och äta frukost och klä på sig och borsta tänderna och klä på sig igen innan åtta. Men det gick det också J

En lite spännande händelse inträffade dock dagen innan första skoldagen. Jag letade reda på 6-åringens ryggsäck så att jag inte skulle behöva leta efter den under morgonstressen. När jag lyfte fram den från under jackhögen kände jag att ryggsäcken vägde lite för mycket och slogs av en skrämmande tanke: Det är väl ändå inte matsäcken från avslutningsdagen i december…?!

Ganska äcklad lyfter jag upp en termos och en smörgåslåda ur ryggsäcken och ger min man en hjälplös blick, han var ju redan på väg till sängen eftersom klockan hunnit passera midnatt. Så där stod jag och jag visste att det här inte var något att skjuta på.

Smörgåsburken först. Han hade ätit upp nästan hela smörgåsen, det kunde jag se, det var bara en tugga kvar. Den lilla tuggan hade gjort ett bra jobb att omdekorera inne i burken och det luktade omisskännligt av den där torra jordliknande mögellukten. Det som gick att skaka loss hamnade i komposten och resten gick ändå rätt så bra att skölja ur och efter en rendiskning för hand var den redo för diskmaskinen, och sedan var den godkänd för vidare bruk.

Sedan termosen. Alltså: oavsett hur urdrucken man kunde anse att den varma chokladen var så kan tre veckors instängning i en termos ändå göra storjobb på de få droppar som onekligen fanns kvar där i. Att öppna termosen gjorde nästan att jag längtade efter smörgåsmöglet, plötsligt luktade det inte alls så äckligt, jämfört med kräklukten som mötte mig nu.

Brännhett vatten och massor av diskmedel i flera omgångar varvat med lukttest. Det finns bara två val i det här läget: Riktigt rent eller slänga bort. Jag tror inte att det var meningen att termosen efter försäljning skulle plockas isär på detta sätt, men jag var tvungen att komma åt överallt. Och det visade sig att det inte var alltför svårt att komma åt där inne, med lite hjälp av dessa praktiska verktyg:

Efter en timmes diskande, isärplockande och luktande var det till sist bara den lilla gummiringen som fortfarande luktade illa. Så den ska få åka på ett dygns spa med ett uppfräschande citronsyrabad!